Har under en tid tänkt på hur det skulle vara att gå tillbaka till min ursprungliga hårfärg. Har haft rött nu i mer än 1 och ett halvt år, och haft svart innan dess, så min naturliga hårfärg försvann väl någonstans vid 2007-2008.
Men jag har sannerligen tyckt om att ha rött hår. Så mycket att jag färgat det om och om igen i den upprätthållelse som röd färg kräver.
Men det har varit värt varenda krona och minut. Har verkligen älskat hur rött hår ser ut på mig. Det har även varit en stor del till hur min stil har utvecklats. Dock har det senaste halvåret inneburit en del skada och kluvna och torra toppar, vilket har bidragit till att jag inte längre vill fortsätta bleka och färga mitt hår varannan- var tredje månad. Mitt hår vill inte vara rött längre helt enkelt, och jag låter det slippa.
Idag köpte jag brun toning, visserligen icke-vegansk eftersom att jag inte vet vart det finns veganska "naturliga" hårfärger som svart och brunt. Vet bara att Manic panic och Directions är veganska. Låt gå, tänkte jag och köpte ändå L'oreals, två förpackningar för 95 kronor. Traskade hem och färgade det på kvällen, till tonerna av en gammal spotify-spellista.
Resultatet är ännu att invänta, då mitt hår är blött och därför ser mörkare ut än det egentligen är. Ser att lite av det röda skiner igenom, men det stör mig inte riktigt.
Visst kommer det vara lite tomt och tråkigt att ha en naturlig hårfärg, men jag tror ändå att mitt beslut bara kommer gynna mig, nu när jag inte kommer behöva oroa mig över dassigt och urtvättat hår och utväxt i samma utsträckning som innan.
Annars rullar livet på, viktnedgången går prima, är nere på 77.9 sedan i vägningen i måndags. Satsar på att komma strax under 75 till slutet av April.
Kommentera