Har inte mått så bra på senaste tiden, vilket resulterat i att jag har druckit för mycket alkohol, rökt en del cigg, ätit en del dålig mat. Men jag är inte så orolig. Tror inte jag gått upp så mycket. Max ett-två kilon. Men har inte tränat på kanske tre veckor, så det ska jag börja med igen. Man mår ju trots allt mycket bättre i allmänhet om man tränar.
Tänker även väldigt mycket på en kompis, som jag för nån månad sedan hade sex med. Totalt oväntat för mig, trodde inte ens han ville, men det var han som "tog initiativet" så att säga. Sedan nu för några dagar sedan låg vi med varann igen. Jag vet inte vad jag tror om det här. Men jag tror eller vet att han inte vill ha något mer än sex och vänskap. Och sedan inte låtsas något om sexet när vi umgås utanför hans sovrum.
Det är nog ändå bäst så. Jag vill inte att vår vänskap ska förändras eller förstöras på grund av detta. Men jag börjar bli trött på att jag alltid låter mig själv liggas med på andras villkor. Det känns som att han bara ligger med mig för att jag råkar vara tillgänglig för stunden. I brist på annat, liksom. Och det känns ganska förjävligt ändå. Men det verkar omöjligt att ta upp det med honom utan att det blir konstigt. Fuck också. Varför måste jag alltid försätta mig själv i ett emotionellt gränsland?
Kommentera